Efter ENERGI under 2015, I FORM 2016 och NJUTA förra året är nu 2018 års ledord FÖRÄNDRING.
Jag hade först valt RENSA (surprise!), men efter första veckan i januari kände jag att det jag vill arbeta med och uppnå i år handlar om så mycket mer än att rensa - i alla fall så som de flesta tolkar ordet. Ja, jag vill få ordning på mitt hem
och är som bekant i full gång med det, men det är egentligen inte genom att rensa bort grejer och städa som jag vill få ordning utan genom en radikal förändring av mitt synsätt och livsstil. Något som inte stannar inom husets väggar
utan sträcker sig långt över gränsen för att omfatta helt andra områden.
I en av de Facebookgrupper jag för tillfället följer med störst iver och glädje diskuteras just nu det här med hur förändring av vårt beteende vad gäller att organisera hemmet påverkar oss även på andra plan. KonMari-metoden får oss tydligen inte
bara att välja kläder och porslin som gör oss lyckliga och harmoniska utan ger många av oss riktiga tankeställare om andra, ofta mycket större saker i livet.
Är det verkligen här jag vill bo? Jobbar jag egentligen med det jag vill göra? Varför börjar jag inte rida igen efter trettio års paus eller ska jag äntligen våga testa det här med akvarellmålning/fallskärmshoppning/teater? Vad är det jag vill göra på kvällar och helger? Umgås jag med människor som jag tycker om och som gör mig lyckliga och skänker mig positiv energi?
Listan på frågor som poppar upp på Facebook eller i huvudet medan jag sorterar sällskapsspel och går igenom pärmar med gamla räkningar och försäkringspapper kan göras hur lång som helst.
Jag läser om hur andra känner rädsla för de förändringar som plötsligt kan komma att ske när man är i eller har avslutat KonMari-processen. För visst kan det vara skrämmande att komma på att man inte alls vill bo i en bekväm lägenhet i storstan och jobba
på kontor utan vill tillbringa resten av sitt liv som egenförsörjande bonde i en liten gård på Österlen, eller att inse att ens partner sedan många år tillbaka inte alls glittrar längre. Eller att man inte längre vill ha någon TV-apparat,
bil eller (som i mitt fall) regnkläder. Samtidigt är det ju helt fantastiskt! Tänk så många viktiga och avgörande beslut som fattas genom att ha rensat gamla sminkburkar och slitna lakan!
Själv har jag på känn att det kommer att ske väldigt många förändringar hos oss de kommande månaderna, stora som små. Många tankar kommer och går, som sagt, men förutom att jobba på att ändra min känsla gentemot hemmet just nu har jag
också först börjat lite smått med att förändra MIG. Rent utseendemässigt, alltså. Kan också bero på någon sorts 50-årskris, men förändring är det allt ändå för någon som knappt sminkat sig eller använt annat än jeans och
springvänliga skor sedan barnen kom. Passande nog fick jag ett presentkort på SPA-behandling av mina kära kollegor i present förra veckan.
Igår på lunchen gick jag till frissan och gav henne helt fria händer, med enda krav att jag skulle gå ut från salongen och känna mig annorlunda. Hon blev jätteglad och bjöd mig på ett glas bubbel medan hon började fundera. Det
blev jag också glad över! Ska tilläggas att jag bara jobbar halvtid, så oroa er inte...
Resultatet blev följande:
1) jag har lugg nu för första gången på evigheter
2) jag har en ny tid inbokad hos samma frisör, samma tid redan nästa vecka för att färga det brunt
3) jag inser att man borde dricka vin oftare på dagtid
4) dottern klippte snabbt av sitt hår i pannan när jag kom hem och tycker nu att jag ser ut som hennes storasyster i stället för hennes mamma
5) jag har fått lust att förnya min garderob
Med tanke på sista punkten är jag glad över att jag har så mycket plats i mina lådor där hemma och att jag även fick ett presentkort på Nordstan när jag fyllde år.
Dessutom, när jag satt där i stolen på frisörsalongen och smuttade på min oväntade dryck ploppade ytterligare en tanke (även den oväntad) upp i mitt huvud:
Är det för sent att börja plugga när man fyllt 50?
Och: Hur skulle det vara att bo där det är varmt året runt?
Och sedan: Hinner vi tinga en valp till sommaren?
Jag befinner mig bara i början av fjärde (av fem) kategorier enligt KonMari-metoden. Vågar man tänka på hur detta kommer att sluta? 😉