Ska jag vara ärlig så börjar inte min rensning enligt KonMari-metoden nu, även om jag skrev så i mitt första inlägg. Jag har redan tjuvstartat, fast utan att känna till vare sig KonMari eller hennes teori.
Det var nämnligen min dotters ADHD-relaterade problematik som tidigare i höstas tvingade mig att sätta mig ner och tänka i nya banor. Dotterns diagnos gör det svårt för henne att själv organisera inte bara sina kläder och sitt rum utan allting
i hennes omgivning. Ordning och reda är ett måste för henne, även om hon behöver stöd för att klara det. Dessutom har hon, även det diagnosrelaterat, MYCKET bestämde idéer om saker och ting, bl.a vad hon ska ha på sig. Inte en chans att få henne att
ta på sig något som hon tycker sådär halvbra om bara för att det ör praktiskt, varmt eller för att hon just fått det i julklapp. Det kan vara färgen eller nyansen hon inte tycker om, modellen som enligt henne inte klär henne, kläder som inte känns
bekväma eller helt enkelt inte framkallar någon glädje hos henne.
Det var det som fick mig att tänka om. Dottern har rätt. Varför ha hela garderoben full med kläder man inte använder eftersom man helt enkelt inte tycker om dem? Och varför ha både linnen och shorts tillsammans, bara för
att de är av ungefär samma storlek och därför enklast för mig när jag lägger undan tvätten. Så jag åkte till IKEA, köpte en stor mängd förvaringslådor som jag märkte upp med etiketter/etiketthållare från Panduro. Jag
valde självklistrande etiketthållare i metall som sitter ordentligt fast på nylonlådorna och där man enkelt kan byta ut etiketten när man vill ändra innehållet. Varje box fick en etikett med enkel text så att man lätt ser vad
som finns i. Sedan bad jag dottern välja ut och lägga favoritplaggen från varje kategori i respektive låda. Resten skulle bort.
Det gick oväntat snabbt och vissa lådor var i det närmaste tomma när hon var klar. Tre par shorts i en, fem t-shirts i en annan. Ala långärmade tröjor hade försvunnit. Dottern klär sig i shorts och kortärmat hela året, oavsett väder
och årstid. Rädslan över att hon inte längre skulle ha något att ha på sig kom instinktivt när jag märkte att 80% av det hon tidigare haft i garderoben skulle bort, men sedan insåg jag att inget av det hon hade ratat var något hon
ändå skulle acceptera att ha på sig. Bara favoriterna blev kvar, precis som hon önskat sig!
Vi tog också bort alla hängande kläder, inklusive stången, för att få plats för fler hyllplan. Dessa beställde jag på den lokala byggvaruhandeln, som sågade till dem i rätt storlek. Många hyllplan blev det, eftersom vi också slängde
bort de gamla trådbackarna vars skenor alltid krånglade. Antalet anpassades efter måtten på de nyinköpta förvaringsboxarna för att kunna utnyttja utrymmet maximalt. Alla plagg som hängt på stången åkte ner i att-göra-sig-av-med-högen
eftersom min dotter inte är någon klänningtjej, men även om några av de hängande kläderna hade tillhört hennes favoriter så hade det ändå varit mycket bättre att vika dem i stället. Slutligen monterade vi också ner dörren till hennes
garderob eftersom hennes rum är så litet att det är svårt att öppna den helt utan bara halvvägs. Nu är det både lätt att komma åt sakerna i garderoben och att ha full översikt!
Sedan vi införde det här nya systemet för två månader sedan har det bara hänt ett par gånger att kläder har slängts på golvet eller hamnat där de inte hör hemma. Och om det händer går det så enkelt att lägga dem på rätt ställe. Faktum är att det inte blir oordning eftersom hon inte längre behöver leta. Hon vet precis var allt finns och att allt som ligger i lådan hon drar ut är sådant hon tycker om. Det finns heller ingen risk att lådorna är för fulla för att kunna hitta eller lägga undan kläder, de är rejält tilltagna både i antal och storlek just med tanke på detta. Stora lådor för det som används dagligen och de smala, höga för det som bara används ibland, t.ex skidstrumpor, underställ, bad- och sportkläder. De här lådorna är egentligen avsedda för skor men det passar perfekt utrymmesmässigt att ställa två stycken på högkant bredvid en stor låda på varje hyllplan. Bredvid strumplådan har jag ställt en liten lila ask som är den enda i garderoben som inte är vitt, men till dotterns förtjusning ändå matchar gardinen. I den förvaras udda strumpor, sorterade i färg, i väntan på att makan skall dyka upp.
KonMari var för mig en riktig aha-upplevelse. Plötsligt insåg jag hur viktigt det är och hur glad man blir av att bara omge sig av sina favoritsaker, även om man inte har ADHD.
Det är ju så det ska vara, inte bara i dotterns garferob utan även i våra - och i alla skåp, lådor och rum i hela huset!
Efter att ha läst KonMari-böckerna har jag nu i helgen gått igenom dotterns garderob en gång till, innan jag sätter igång med min egen. Inte för att rensa ur kläder som hon inte vill ha (finns inte längre några sådana!) utan för att sortera
varje kategori i fäg med mörkt längst upp till vänster och sedan ljusare färger allt eftersom. Det är viktigt för min tjej och underlättar enormt när hon letar efter just en speciell tröja eller en särskild grön nyans på strumporna.
Enligt KonMari bör man också vika kläderna (i den mån det går) i stället för att ha dem hängande, förvara dem per kategori och färg samt helst stående i stället för staplade på varandra. Check även på detta!
Nu kommer resten av familjens garderober snart bli lika nerbantade, lättskötta och framför allt glädjefyllda! Det ser vi fram emot!
Mer om hur jag rensar bort, viker och sorterar kläderna nästa gång.