helenarensar.blogg.se

 

Inte bara blir det lättare att ta beslut om vad som ska sparas eller inte, det känns även mer och mer självklart att göra sig av med saker som jag tidigare skulle förbli i mina ägor resten av mitt liv: gåvor, dyra impulsköp, barnens konstverk, arvegods osv. För varje gång jag rensar sänks tveksamhetsribban och jag blir allt säkrare på vad jag verkligen vill omge mig av bara genom att ta på mina saker. Inte se och inte tänka. För när jag håller i något som glittrar på riktigt känns det nämnligen i hela kroppen. Och tvärt om.

Främst märks den här utvecklingen av mina känselspröt på den första kategorin, kläder. Jag började rensa kläder, väskor, skor och smycken i höstas och tyckte då att jag var väldigt restriktiv med det jag valde att behålla. Men än idag, flera månader senare, hittar jag något som bara skriker NEJ nästan varje gång jag öppnar garderoben, byrålådor eller låter blicken fastna i skohyllan. Så när jag lägger in ren och vikt tvätt tar jag en extra titt på hyllorna och nappar åt mig det som ska bort. Eller när jag plockar ur diskmaskinen, dammsuger och tar fram påskpyntet. Fast jag måste erkänna att jag ändå har lite kvar att jobba med vad gäller den där omedelbara känslan och faller då och då för frestelsen att spara "ifall jag ångrar mig". Ibland kan jag sitta på bussen eller stå i kön till kassan på Hemköp och tänka på något som jag låtit slinka mellan maskorna på mitt sorteringsnät och som liksom legat där i mitt undermedvetna i dagar eller veckor tills det plötsligt poppar upp till ytan. Och då vet jag exakt vad jag ska göra så fort jag kommer hem.

Jag har alltid en sopsäck hängande på en köksstol och en tygväska (eller stor shoppingkasse när jag rensar större och tyngre saker) ständigt stående bredvid min handväska i hallen, så att jag kan få undan sådant som ska lämna huset snabbt och lätt. Gäller givetvis inte bara kläder utan även sådant som blir över efter genomgången av den kategori jag håller på med för tillfället. Förvisso har jag redan skrivit om det i ett annat inlägg, men eftersom det här är en metod som fungerar jättebra för mig vill jag gärna dela med mig av den en gång till för  den som missade det, och bara snabbt nämna att när tygpåsen blir full tar jag med den till jobbet på morgonen och lämnar innehållet hos Myrorna under min lunchpromenad. Och på lördagsförmiddagar tar vi med sopsäcken till tippen när vi ändå utför ärenden i närheten. Gäller bara att få in det här som en återkommande rutin och att ha en förutbestämd plan, för då blir det sällan några högar med avtackade grejer som ligger och tar plats och energi i något hörn där hemma. Det måste vara enkelt för att funka och bli gjort, särskilt när det är ett så här långsiktigt projekt som kommer att sträcka sig över ett år, om allt går som jag tänkt mig.

Nu är det dags för diverse familjeaktiviteter så här på långfredagsförmiddagen, så jag önskar er slutligen en Glad Påsk! 

Glittra på!