Den här helgen ställer jag mig frågan varför vi har (haft) så stora mängder av allt i allmänhet - och av sådant som vi inte använder eller gillar i synnerhet.
Exempel från idag är ljusstakar och ljuslyktor. Jag tycker inte om att tända stearinljus, det påminner mig om likvakor. Min man däremot älskar det och tycker inte att man kan äta middag eller mysa framför TV:n utan fladdrande lågor på bordet eller
i fönsterkarmen. Men nu när jag plockat fram alla ljusstakar, ljuslyktor och dekorationsljus undrar jag om han verkligen tycker att vi behöver ha 100 stycken (med undantag för de som hör julen till, de utgör en egen kategori tillsammans med övrigt
julpynt). Kom heller inte åt en takhängd ljuslykta som ligger längst in i hörnet på vinden och som just nu inte går att få fram utan en halv dags arbete under taket. Däremot räknade jag med det som hör till trädgården och uteplatserna.
Undrar också varför jag ägde 33 nagellack när jag aldrig målar naglarna och varför dottern hade 24 tandborstar när man med nöd och näppe lyckas få henne att använda ens en?
Inte konstigt att det inte längre gick att öppna lådor och skåp hos oss utan att riskera att de inte gick att stänga igen eller att få något i huvudet. Och utan att kunna lägga undan det man behövde förvara.
För när man ser på alla ljusstakarna jag radat upp nu på morgonen på vårt matbord, som är stort med plats för åtta personer, inser man ju hur otroligt mycket plats allt detta har tagit. Så mycket plats att de har legat undanlagda på sex olika ställen
i huset plus en del utspridda i rummen som inredningsdetaljer.
Om jag fick bestämma helt själv skulle nog bordet förbli lika fullt efter det att jag idag kommer att välja vad jag vill spara. Ingen som tycker det är jättekul att äta middag när man associerar den stunden med en likvaka, antar jag. Men eftersom
maken inte riktigt har samma bild kommer jag att få kompromissa när han och barnen vaknat och vill vara med i urvalet.
Hur som helst, tror att till och med min äkta hälft kommer att tycka att det räcker med en bråkdel av allt detta för att kunna se på TV. Sedan vet jag att han tycker om flera av ljusstakarna, både de som stått framme och de som han nog har glömt
bort och som kommit fram idag. De betyder mycket för honom, och då kan jag acceptera att de får vara kvar i vårt hem trots att jag själv inte hyser samma känslor för dem. Även barnen tycker om tända ljus, men mest med betoning på att tända dem. Tända
och släcka och tända igen, gärna flera gånger på raken. Så de ljusstakar/-lyktor/-hållare som får vara kvar i vårt hem kommer att glittra för mig därför att de gläder de andra i familjen.
MEN: många objekt av dagens punkt på checklistan har länge samlat damm på hyllor, undangömt i skrubbar och i backar i källaren på grund av dåligt samvete. Eller är det inte alltid så, oavsett kategori? Gåvor man fått, impulsköp,
saker man inhandlat på rea och så vidare men som man aldrig tyckt om eller använt och inte kunnat göra sig av med av en eller annan anledning. Och det är alla dessa saker som tar energi och plats, helt i onödan.
Det vi förhoppningsvis har med oss i fortsättningen är att regelbundet tänka efter - vill vi ha det här och i så fall varför?
Varför?
Allmänt KommenteraDen här helgen ställer jag mig frågan varför vi har (haft) så stora mängder av allt i allmänhet - och av sådant som vi inte använder eller gillar i synnerhet.
Exempel från idag är ljusstakar och ljuslyktor. Jag tycker inte om att tända stearinljus, det påminner mig om likvakor. Min man däremot älskar det och tycker inte att man kan äta middag eller mysa framför TV:n utan fladdrande lågor på bordet eller
i fönsterkarmen. Men nu när jag plockat fram alla ljusstakar, ljuslyktor och dekorationsljus undrar jag om han verkligen tycker att vi behöver ha 100 stycken (med undantag för de som hör julen till, de utgör en egen kategori tillsammans med övrigt
julpynt). Kom heller inte åt en takhängd ljuslykta som ligger längst in i hörnet på vinden och som just nu inte går att få fram utan en halv dags arbete under taket. Däremot räknade jag med det som hör till trädgården och uteplatserna.
Undrar också varför jag ägde 33 nagellack när jag aldrig målar naglarna och varför dottern hade 24 tandborstar när man med nöd och näppe lyckas få henne att använda ens en?
Inte konstigt att det inte längre gick att öppna lådor och skåp hos oss utan att riskera att de inte gick att stänga igen eller att få något i huvudet. Och utan att kunna lägga undan det man behövde förvara.
För när man ser på alla ljusstakarna jag radat upp nu på morgonen på vårt matbord, som är stort med plats för åtta personer, inser man ju hur otroligt mycket plats allt detta har tagit. Så mycket plats att de har legat undanlagda på sex olika ställen
i huset plus en del utspridda i rummen som inredningsdetaljer.
Om jag fick bestämma helt själv skulle nog bordet förbli lika fullt efter det att jag idag kommer att välja vad jag vill spara. Ingen som tycker det är jättekul att äta middag när man associerar den stunden med en likvaka, antar jag. Men eftersom
maken inte riktigt har samma bild kommer jag att få kompromissa när han och barnen vaknat och vill vara med i urvalet.
Hur som helst, tror att till och med min äkta hälft kommer att tycka att det räcker med en bråkdel av allt detta för att kunna se på TV. Sedan vet jag att han tycker om flera av ljusstakarna, både de som stått framme och de som han nog har glömt
bort och som kommit fram idag. De betyder mycket för honom, och då kan jag acceptera att de får vara kvar i vårt hem trots att jag själv inte hyser samma känslor för dem. Även barnen tycker om tända ljus, men mest med betoning på att tända dem. Tända
och släcka och tända igen, gärna flera gånger på raken. Så de ljusstakar/-lyktor/-hållare som får vara kvar i vårt hem kommer att glittra för mig därför att de gläder de andra i familjen.
MEN: många objekt av dagens punkt på checklistan har länge samlat damm på hyllor, undangömt i skrubbar och i backar i källaren på grund av dåligt samvete. Eller är det inte alltid så, oavsett kategori? Gåvor man fått, impulsköp,
saker man inhandlat på rea och så vidare men som man aldrig tyckt om eller använt och inte kunnat göra sig av med av en eller annan anledning. Och det är alla dessa saker som tar energi och plats, helt i onödan.
Det vi förhoppningsvis har med oss i fortsättningen är att regelbundet tänka efter - vill vi ha det här och i så fall varför?